Stockholm Marathon 2018 under extrema förhållanden
Stockholm marathon 2018 avklarat i 30 graders värme och vindstilla!
Detta var en riktig idiotgrej – men jag klarade det ganska bra under dessa extrema förutsättningar. Mitt mål var att ta mig runt oavsett tid och det gjorde jag. Jag hade ju tänkt springa-gå omväxlande sista halvan, men det blev mer gång och endast löpning i nedförsbackarna de sista 15 km. Just då, ett smart val för att klara loppet. Men aldrig mer – det är för långt!
Springa ett Marathon med oupptäckt hypotyreos
Med facit i hand någon vecka efter loppet kollade jag upp mina järnvärden som var bra, men jag fick en förklaring på varför allt känts så otroligt jobbigt och det var hypotyreos, dvs underfunktion i sköldkörteln. Springa marathon med dom värdena!!!! Det blev omgående fler provtagningar och snabbt gick det, för redan dagen efter blev jag uppringd och skulle så snabbt som möjligt påbörja behandling med Levaxin. Tur att jag kollade upp det för jag trodde bara det var järnbrist eller överträning som har liknande symtom.
Träningen under maj månad
På Vårruset för en månad sedan sträckte jag lårets baksida efter att dragit upp farten i en kurva. Så det blev inga långpass sista månaden. Kunde precis springa 6 km utan smärta senaste veckan. Ovanpå detta, tydliga symtom på järnbrist! Flåsig och mjölksyra i benen i lätt joggingfart. Hur fel kan det bli en vecka innan maran?
Det blev järntillskott och bra mat hela sista veckan.
På fredagen körde vi bil upp och vi bodde på hotell Scandic Ariadne. Perfekt läge, endast 1 km till Kungliga Tennishallen där vi skulle hämta ut nummerlapparna. Jag hämtade ut min med viss tvekan. Hade faktiskt lust att slänga den i papperskorgen för det var alldeles för varmt ute för att överhuvudtaget träna. Springa ett marathon i denna värmen – helknäppt tyckte jag. Ville hellre åka och bada någonstans. Simma är perfekt träning i detta väder och dessutom roligt.
Stockholm High Five
På fredagskvällen sprang jag uppvärmningsloppet Stockholm High Five 5 km i lätt joggingfart. Det kändes superbra, trots värmen. Hade inte det känts bra hade jag inte startat i maran. Men det kändes superlätt, inga skadekänningar, ingen mjölksyra eller flåsighet. Deltog i ”ej tidtagningsklassen” för att inte bli stressad. Stärkt av loppet fick jag självförtroendet tillbaka att klara maran.
Om jag har tidsmarginal kan jag kanske stanna och bada på vägen? Annars får jag väl hälla vatten över mig vid alla vätskestationerna samt bada i alla duscharna som placerats ut med jämna mellanrum längs banan. Att kyla ner kroppen blir ett måste för kunna ta sig igenom detta.
Stockholm Marathon 2018
Lördagen kom och marathonstarten gick. Allt kändes superlätt och jag mådde jättebra efter 10 km. Efter 12 km började magen krångla. Fick rusa in på en toa efter 15 km och sen kändes allt superbra igen. Växlade redan nu till att springa – gå. Efter 26-27 km brakade magen ihop totalt, kunde inte behålla vätskan längre och jag blev alldeles yr när jag stannade. Alla tecken på vätskebrist! Räknade ut att jag skulle hinna gå i mål om jag gick snabbt.
Att gå kändes ok, men utan vätska i 1,5 mil i 30 graders värme??? Jag fortsatte dricka sportdryck/vatten och lyckades behålla detta så länge jag gick. Sprang i nedförsbackarna då det var lättare än att gå.
Efter 33 km ville jag bara lägga mig ner på gatan och sova, för nu var det riktigt TRÅKIGT. Men jag blev påhejad av funktionärerna och tog mig i mål på 5 timmar och 51 minuter. Alla runtom kring mig gick också och vi var helt övertygade om att klara maxgränsen, bara man inte just nu fick kramp, sträckning eller toastopp. Jag hade kanske kunnat springa lite på slutet men kände att det inte var värt att chansa. Alla som kommer i mål får medalj och en finisher t-shirt och det ville jag inte missa när jag kommit så pass långt. Se Jespers film om Stockholm Marathon 2018 här.
Jag är nöjd med min insats men kommer aldrig mer att göra om det. Det blir kortare lopp för mig framöver. En halvmara är fullt tillräckligt!
På söndagen körde vi hem igen. Finisher t-shirten var jättesnygg i år. Hade den på mig hela dagen och bara njöt av att ha kommit i mål. Mådde bra idag, förutom lite ömma ben. Min man Per sprang också, fast mer än 2 timmar snabbare än mig. Men det är målet som räknas! Se mer av Pers lopp här.
Vad har jag lärt mig av detta?
Sportdryck
Det som kunde blivit bättre är om jag tränat på att dricka sportdryck, exakt den drycken som serverades på loppet. Jag dricker aldrig i vanliga fall sportdryck och med facit i hand så hade jag kanske kunnat lära magen att tåla denna dryck. Jag kommer att springa halvmarathon i fortsättningen och då kommer jag att träna på att dricka den sportdryck som serveras på loppet i god tid innan.
Långpass
Att börja träna på långpassen minst 4 månader innan loppet. Jag hade endast ett fåtal långpass genomförda, varav det längsta på ca 23 km. Jag hade planerat att öka upp passen till 30 km men pga sträckningen av lårets baksida på Vårruset kunde jag inte springa alls utan smärta, så det blev vila en vecka efter Vårruset och sedan smyga igång löpningen med springa-gå. Långpass var inte att tänka på då, utan 6 km blev den längsta sträckan den sista månaden. Läs mer om träning på långpass här.
Med facit i hand hade jag kunnat avstå Vårruset och därmed inte blivit skadad. Inför Vårruset hade jag också endast ett fåtal snabba pass bakom mig efter RunStreaken på 100 dagar. Bra förberedelser inför både korta och långa lopp är det allra viktigaste.
Fortsättning
Att kunna träna löpning är det absolut allra viktigaste för:
- bra hälsa
- bra form och ork i vardagen
- starkt skelett
- bra koncentration
- bra sömn
- bra inlärning av nya saker
- att lättare hantera stress
- problemlösning
- kreativa idéer
- m.m, m.m.
Tävling i löpning är en krydda som kan trigga motivationen, men fortsatt träning vinner över tävling. Tips på fler lopp i Sverige finns här.